Har funderat mycket på det här och tycker att det förtjänar ett alldeles eget inlägg.

Det är ju stor debatt om huruvida det ska lagstadgas att man ska dela föräldraledigheten lika mellan föräldrarna, nu är det ju två(?) månader som är vikta till vardera person och som man inte får tumma på, men annars gör man ju vad man vill med dagarna! Men tycker att det skulle vara totalt kasst om någon annan bestämde hur vi i vår familj skulle plocka ut dagarna! Självklart tycker jag att det är superviktigt att också Jim ska få egentid med Ossian och jag tror absolut att man får bättre förståelse för varandra om man delar lika och om pappan tar ut dagar redan från början, och SUPERBRA! för dom som kan göra det. Men det är ju just det...alla KAN inte. Alltså på riktigt KAN inte, och det handlar inte om att någon är av ett visst kön, pappa eller mamma. Det handlar helt enkelt om den nuvarande livssituationen.

Som det ser ut nu så har jag en tjänst på 50% på en skola som ligger nästan 20 mil bort från där vi bor. Dels skulle det knappast löna sig ekonomiskt för mig att jobba, och att Jim skulle vara hemma, eftersom han då mest troligt skulle behöva vara hemma på heltid, då det inte skulle funka att jobba halvtid med hans jobb. Sedan vill jag inte heller vara borta från min familj halva veckorna. Det funkade visserligen när jag var gravid och jobbade där, men jag hade lika stor ångest varje måndag när jag skulle åka dit, eftersom jag visste att det skulle dröja till torsdag innan jag fick vara hemma igen...hemma med Jim. Och nu när Ossian finns så vill jag inte heller veckopendla och vara borta halva veckan, men att pendla varje dag skulle ta ca 4 timmar, så jag skulle ändå inte hinna med att träffa honom, eftersom jag skulle åka innan han vaknar och komma hem typ lagom till läggning om inte efter. Jag beundrar eller kanske snarare förundras över de som orkar vara från sin familj på det sättet(oftast män också, undra varför) och jobba i Norge eller bara på annan ort! Jag skulle aldrig orka vara ifrån min familj på så regelbunden basis, så klart kan man behöva en paus ifrån varandra ibland, men inte så ofta...

Så helt enkelt kommer det nog bli så att jag tar ut hela föräldraledigheten och därför sparar jag dagar så att jag kan vara hemma till nästa höst om det skulle behövas! Men så klart kommer det vara annorlunda tills nästa barn kommer, för då har jag förhoppningsvis arbete närmare hemmet (eller så har vi flyttat närmare mitt jobb;) ) och då tycker jag absolut att Jim ska vara föräldraledig.

Men vad jag vill säga är det inte är riksdagens jobb att välja hur varje familj fördelar föräldraledigheten, eftersom olika lösningar funkar för olika familjer. Jämställdhet i all ära, men det måste ju komma från grundtanken inom familjen och inte från ett tvång! Dessutom tycker jag att man ska sluta tjata om kvinnofälla, och istället värdera föräldraledigheten högre, för vad det är, för inte är det ledighet iallafall!!! Snarare lär man sig att ha många bollar i luften, att effektivisera sin tid och man utvecklar empati och ledarskap!!!