Det här med sovmorgone, det är totalt överskattat när man har småbarn, det är bara att kliva upp. Eller nja, Ossian är ju så liten än, så jag kunde ju ligga kvar i sängen, men han tjattrar på så mycket, och tyckte faktiskt att Jim förtjänade en alldeles egen sovmorgon, så vi klev upp. Så nu ligger han och gymmar för fullt, jag äter frukost och...bloggar! Ojoj, who knew. När jag började med det här så hade jag ju aldrig tid, jag visste inte vad jag skulle skriva och det var mest bara jobbigt. Men läskigt vad snabbt man fastnar i bloggträsket. I'm hooked! Fast jag vet inte i vilket syfte egentligen... fårn början var det ju för att släkt och vänner skulle kunna läsa om Ossian och se bilder på honom, men dom som jag tyckte att det kunde vara viktigast för, han mormor och morfar...jaaa dom läser inte ens bloggen. Nu är det nog mest bara skoj för mig själv!