Var ut och åt middag med våra godaste vänner, tillika Ossians gudföräldrar igår. Dom firade bröllopsdag, och vi är som ett bihang, "blindtarmen" som bara hänger på, hehe. Men trevligt var det. Synd bara att min kära son, för igår var han verkligen MIN son, bestämde sig för att vara grinig. Redan på kalaset som vi var på innan så började. Blev dock nöjd när han fick klä av sig och sitta i bara blöjan. Det var visserligen varmt, men lite pinsamt att nakenfisen vägrade ha på sig kläder borta bland folk. Kanske beror på att vi har så kallt här, så att han är van vid det.

For som sagt sedan och åt och Ossian sov i bilen på väg dit, så tänkte att han skulle vara nöjd då. Det var han också, ett tag. Men sedan började han bli trött och bara mammas famn dög åt honom. Pappa var bara skit! Åt dock gröt samtidigt som vi åt varmrätt, så det gick rätt hyfsat för mig att kombinera matning med att försöka stoppa nåt i munnen på mig själv, men efter det så började det spåra ut. Försökte lägga honom i vagnen, utan någon direkt succe. Hörde fort att det här kommer inte lugna ner sig, snarare eskalera, så det var bara att ta upp honom och ha honom i famnen...hos mig. För pappa dög fortfarande inte. På typ hela kvällen. Servitrisen kom med menyer för efterrätt och pekade på Filip, "Är han arg?" Neeeej sa Jim, medan han gungade Ossian, det är den här som är arg! (för övrigt hade Jim byxorna uppknäppta för att få plats med all mat som han stoppade, varm, i magen....hehe) "Jaha, jag trodde att det var ett stort barn, det lät som det." Jojo! När vi sedan skulle betala pekade hovmästaren på Ossian. "Var han arg förut?!" Japp. Igår var min son det arga barnet. Så fort jag försökte lämna över honom till Jim så fick vi minsann höra att det var han INTE nöjd med.

Mammas pojke, inte alltid så roligt!