Jodå jag är en sån där...en sån där genusmamma som inbillar sig att hon kan plåga sitt stackars barn genom att klä honom i olika färger, varav en är rosa. Ja, jösses snoppen kan ju ramla av och en snippa växer ut istället. Eller är det kanske det jag vill?! Jojo, så måste det ju vara. I själva verket ville jag ha en flicka, men fick nöja mig med en pojke.

Eller så är det så att jag tycker att min pojke inte främst är en pojke, utan ett barn och framförallt en alldeles egen individ. En individ som en dag kommer att kastas ut i samhället och då vill jag att han ska få möjligheten att delta i alla aktiviteter som finns utan att känna sig obekväm. Jag vill att det stackars barnet ska få möjlighet att ta del av alla roller utan att få en stämpel i pannan; "pojke" en sån där stökig, höjljudd som är lite dålig i skolan. Om jag en dag har klätt på honom rosa byxor och någon råkar ta fel så tycker jag inte att det är hela världen. Hans könstillhörighet sitter inte i vilka byxor han har, och en könstillhörighet tror jag att han har. För någon gång kommer han märka att han har snopp och pung och att det kanske växer mer hår i ansiktet på honom än på mamma.

Men hans könstillhörighet innebär inte att hans gener har programmerat honom till att gilla bilar speciellt, eller att olja och bensin rinner i hans blodomlopp. Däremot gillar han nog att åka både traktor och skoter eftersom både mamma och pappa gillar att dra fram skotern när snön ligger på marken. Han tycker dessutom att det är ganska roligt att ha på sig hattar, köra med bilar, och laga mat. Är det könet som talar då också eller kan det månne vara den person han är och den person han håller på att utvecklas till som spelar roll då?